Inuti bedrägerifabrikerna

Varje år försvinner hundratals miljarder dollar i bedrägerier på nätet. Brottsligheten är organiserad och sker på industriell nivå.

Men personen som skriver till dig om en lukrativ investering, eller inleder en romans i ett chattflöde, kan själv sitta inlåst i en bedrägerifabrik på andra sidan jorden.

En egen ekonomi

Om cyberbrottslighet vore ett land skulle det rankas som världens tredje största ekonomi.

Global Anti-Scam Alliance uppskattade förlusterna till 442 miljarder dollar i 42 länder under en 12-månadersperiod fram till mars 2025.

Under samma period uppskattas 57% av alla vuxna i världen ha utsatts för någon form av bedrägeriförsök. Eftersom många brottsoffer inte anmäler är mörkertalet stort och problemets verkliga omfattning svår att mäta.

Koncentrerat till Sydostasien

Enligt Benedikt Hofmann, viceregional chef på FN:s kontor mot narkotika och brott (UNODC), är Sydostasien centrum för den globala bedrägeriindustrin.

Under det senaste decenniet har länder som Myanmar, Kambodja och Laos blivit fristäder för verksamhet som omfattar nätbedrägerier, människohandel, slaveri och penningtvätt.

Vad är en bedrägerifabrik?

Bedrägerifabriker, eller scam centers som de också kallas, är inhägnade anläggningar där bedrägerier genomförs på industriell skala.

Fabrikerna är kopplade till internationella kriminella nätverk och är en viktig del av den globala bedrägeriindustrin.

Falska förhoppningar

Många av dem som utför bedrägerierna är själva offer för människohandel.

Människor från Afrika, Asien, Mellanöstern och Sydamerika rekryteras via sociala medier med löften om kontorsjobb eller affärsmöjligheter. Många är unga och språkkunniga personer som söker en bättre framtid.

Väl framme förs de över gränser, får sina pass och id-handlingar beslagtagna och tvingas lura människor världen över via sociala medier och meddelandeappar.

Offer från över 60 länder

FN uppskattar att så många som 300 000 personer från 66 länder arbetade i bedrägeriindustrin i början av 2025. Minst 120 000 av dem fanns i Myanmar och 100 000 i Kambodja, och de flesta tvingas sannolikt arbeta i fabrikerna.

I slutet av 2025 hade siffran stigit till minst 80 länder enligt Interpol.

Hålls mot sin vilja

Inne i anläggningarna hålls de mot sin vilja och tvingas arbeta under slavliknande förhållanden, ofta upp till 17 timmar om dagen. Den som inte når upp till sin kvot straffas, och det finns väldokumenterade vittnesmål om misshandel, elchocker, och till och med dödsfall.

Att vägra är sällan ett alternativ.

Bedrägerierna når Sverige

Fabrikerna ligger långt bort, men bedrägerierna når även Sverige. Bedrägericentralerna rekryterar personer som talar svenska, och med hjälp av AI-översättning kan de nå allt fler språk och länder.

Svenskar drabbas framför allt av investeringsbedrägerier, kärleksbedrägerier och kryptobedrägerier, där offren lockas att föra över allt större summor.

Myndigheterna slår till

Myndigheter i flera sydostasiatiska länder har tagit krafttag mot fabrikerna.

Thailand har stängt av el, bränsle och internet till anläggningar längs gränsen. Myanmars militär har enligt uppgift genomfört en razzia mot en stor anläggning, där mer än 2 100 personer greps och Starlink-satellitterminaler beslagtogs.

Men tillslagen löser inte alla problem. När Kambodja slog till mot bedrägerifabrikerna 2026 lämnades tusentals överlevande strandsatta, utan pass, pengar eller möjlighet att ta sig hem igen.

Verksamheten flyttar annanstans

Mycket tyder dessutom på att verksamheten flyttar snarare än försvinner. Efter hårdare tag i flera sydostasiatiska länder har Sri Lanka blivit ett av flera nya centra för bedrägerier. Där har polisen hittills i år gripit över 1 000 personer.

Så länge bedrägerierna lönar sig kommer nätverken att hitta nya platser och nya människor att utnyttja.

---